Burns Supper 25/1-2020
Bilder från STWS Burns supper
25:e Januari 2020
Vem var Robert Burns?
Robert Burns, född 25 januari 1759 i byn Alloway nära Ayr, död 21 juli 1796 i Dumfries, var en skotsk nationalpoet.
Betraktad som nationalhjälte, med egen dag i den skotska kalendern då det bland annat brukar hållas särskilda Burnsmiddagar. Burns inspiration var den skotska folkvisan och hembygden - dess natur och folk, men kanske främst hans många kärleksförbindelser. Upphovsman till en rad odödliga verk, däribland Auld Lang Syne, Address to a Haggis, My love is like a red red rose och To a mouse, den sistnämnde vilken inspirerade John Steinbeck till boken Möss och människor. Det sägs att Bob Dylan också har Robert Burns som favoritpoet.
Robert Burns skrev ofta på lågskotska, men även ibland på engelska med skotsk dialekt.
Han föddes som son till en fattig bonde och var äldst av sju syskon. Efter faderns död 1784 blev han, tillsammans med en bror, arrendator av faderns bondgård i Mossgiel, men jordbruket gick dåligt. Under sin tid här börjar han författa sina första poesistycken som The rigs o' barley och Welcome to his lovebegotten daughter. Hans alster blev snabbt populära i vänskapskretsen. En av hans främsta inspiratörer var den skotske poeten Robert Fergusson.
Burns hade en rad kärleksaffärer med unga flickor i trakten och en av dem, murardottern Jean Armour, blev gravid. Hennes far förbjöd sin dotter att gifta sig med Burns, varvid Burns bestämde sig för att emigrera till Jamaica. För att få pengar till resan, skrev han under vintern 1785-86 en samling dikter, som utgavs 1786 tillsammans med andra tidigare komponerade: Poems, Chiefly in the Scottish dialect. Här ingick några av hans största dikter såsom Halloween, The holy fair, Address to the Deil, The brigs of Ayr. Samtidigt skrev han även The jolly beggars, som dock publicerades först efter hans död. Den blev en stor succé och Burns fick en stor summa pengar för sin diktsamling. Ca. 100 år efter hans död hedrades han med samlingsverket "The poetry of Robert Burns" i fyra band, innehållande all diktning man då kände till. Verket gjordes bara i 750 handgjorda exemplar och för bibliotek i England och Us.
Burns övertog 1786 ett arrende, Ellisland, i grevskapet Dumfries, och gifte sig med Jean Armour. Detta jordbruk gick också med förlust, och 1791 tog Burns tjänst som accistjänsteman.
Burns hälsa blev nedsatt av för stor alkoholkonsumtion och han avled i sviterna av reumatisk feber 1796.
Vad är Burns supper?
En Burnsmiddag är ett firande av poeten Robert Burns liv och poesi. Burns är upphovsman till många dikter på lågskotska. Middagarna hålls normalt på eller nära poetens födelsedag, 25 januari, som ibland kallas för Robert Burns Day eller Burns Night (lågskotska Burns Nicht) - alltså "Robert Burns-dagen" eller "Burnsafton" i svensk översättning. I princip kan Burnsmiddagar dock hållas när som helst på året.
Burnsmiddagar är vanligast i Skottland och Nordirland, men förekommer överallt där det finns Robert Burns-sällskap, skotska sällskap, utlandsskottar eller entusiaster för Burns poesi. Det finns en särskilt stark tradition kring sådana middagar i Dunedin, den största staden på södra Nya Zeeland, som Burns brorson Thomas Burns var med och grundade.
De första middagarna hölls i Ayrshire vid slutet av 1700-talet av Robert Burns vänner på årsdagen av hans död, 21 juli. Ända sedan dess har de varit en regelbundet återkommande företeelse. Det första Burnssällskapet, känt som The Mother Club, grundades 1801 i Greenock av handelsmän födda i Ayrshire, varav en del hade känt Burns personligen. De höll sin första Burnsmiddag på vad de trodde var poetens födelsedag 29 januari 1802, men 1803 upptäckte de i kyrkböcker från Ayr att det korrekta datumet var 25 januari 1759,[1] och sedan dess har Burnsmiddagar hållits 25 januari, Burns födelsedag.
Burnsmiddagar kan vara både formella och informella. Oavsett vilket ingår typiskt sett haggis (en traditionell skotsk rätt som Burns hyllade i dikten Address to a Haggis), skotsk whisky och uppläsning av Burns poesi. Formella middagar hålls av sådana organisationer som Burnssällskap, frimurarna och s.k. "St. Andrews Societies". (Aposteln Andreas är Skottlands skyddshelgon.) Ibland avslutas middagarna med dans (om damer är närvarande). För de formella middagarna finns ett särskilt, standardardiserat format som beskrivs i det följande.
Får vi nåt att dricka?
Vår första Burns Supper kommer att inledas med att alla gäster som till denna kväll klätt upp sig lite extra (gärna med något Skottlandsinspirerat) får ett för kvällen specialdesignat glas (att behålla som minne) med en rejäl dram upphälld i. Vi kommer inte ha någon provning, utan denna kväll dricker vi Whisky från flaskorna som ställs på borden och det finns möjlighet att få vatten eller öl till maten, annars är det Whisky som gäller som sällskapsdryck denna kväll.
När måltiden samt dikter och sånger är till ända så öppnar vi baren som till självkostnadspris erbjuder ett utbud av öl, vin och Whisky.